Saker som asiater gör

Den vanliga uppfattningen om asiater: flitiga, hårt arbetande, försiktiga, snabba, lugna, kung fu-mästare, mattesnillen, vänliga. Framförallt väldigt vänliga. Asiatiska kvinnor är graciösa och svala varelser som med ett lugnt leende på läpparna bemöter dig i receptionen, medan männen på en engelska med accent lätt framåtlutande säger "of course sir!" eller "let me help you with that!" eller bara "yes", och så får de jobbet gjort.

Bild från här och här

Tänkte du också att det var så? Well, då är det dags att tänka om!




För har du varit i Kina? Eller Japan? Gå till vilken marknad eller tunnelbanestation som helst och du kommer omedelbart att bevittna det:

Kriget.

Inga som helst spår av ovannämnda lugna och vänliga människor går att finna: likt varulvar som ser månen, genomgår de en omedelbar förvandling så fort det finns en föraning om att det skulle bli kö. Varenda en av de hundratusentals asiaternas inre ninja verkar väckas till liv och de stämmer in i ett kollektivt "Måste. Vara. Först."

Eller i tunnelbane-fallen: "Måste. Vara. Med". Ser det ut som att det absolut inte går att få in en enda person till? Bra, då ska jag f*nimig på det här tåget. Folk tar sats likt rugbyspelare redo för den sista avgörande tacklingen och trycker sig in i ett tåg som kommer en minut före nästa tåg och för att kunna skynda sig till platser som aldrig stänger. Japan har ju till och med kommunalt anställda som har till uppgift att pressa in passagerarna i tågen. De kallas Oshiyas, eller bara pushers/packers.

Pushers. Bild härifrån

För alltså. Vad skulle hända om folk inte krigade? Hur skulle samhället se ut om man faktiskt stod i kö?

Kön in till en tunnelbanestation. Bild härifrån

Nepp, det skulle inte vara hållbart.